ad jag än säger & vad jag ön gör så känns de som om jag blir missförstådd i allt.
Säger jag hur jag känner & mår så blir de fel säger jag inget så är de fel!

Så nu har jag råkat säga vad jag känner & vad jag tycker & då vrakade helvetet löst!
Fick höra att min panikångest va löjlig vilket i sin tur betyder att hela jag är väl en jävla tönt!
Är så kul att känna sig älskad av den man lever ihop med, hans tystnad & alla hans problem är viktigare än någon annans & vi alla tar hänsyn till honom hela tiden , men respekt mot mig har han inte alls.
Orkar man ens fortsätta leva de liv man gör , orkar man göra någon ändring!
Nej just nu känns de som om att jag borde ge upp totalt & bara lägga mig ner !
??
Jag är inte värd mer än att leva på botten av samhället tydligen för de är de jag gör just nu & har gjort länge!